Så ska endometrios bli lättare att upptäcka.
Trots
att den smärtsamma kvinnosjukdomen endometrios är vanligare än till
exempel diabetes och ledgångsreumatism är den förvånansvärt okänd. Men i framtiden
kan det bli lättare att både upptäcka och behandla sjukdomen.
Elisabet
Andersson växte upp i Sundsvall med mamma, pappa och en lillebror. På
hösten när hon just hade börjat fjärde klass fick hon sin första mens.
Det gjorde inte ont alls. Men nästa gång låg jag däckad och måste stanna hemma från skolan.
Sedan blev det värre. Flera dagar varje månad låg hon i sängen och åt
värktabletter. En gynekolog som hennes mamma kände sa att det var
mensvärk. Ovanligt kraftig, men inget onormalt.
Elisabet Andersson beskriver smärtan som en kniv i magen, en kniv som vrids om var tionde sekund i timme efter timme.
Någon har jämfört det med att få en nål intryckt i pungen. Det
kanske är en liknelse som män har lättare att ta till sig, säger
Elisabet Andersson.
Någonstans mellan 6 och 10 procent av alla kvinnor drabbas av
endometrios. De vanligaste symtomen är mer eller mindre plågsamma
smärtor vid menstruationen.
Historiskt har endometrios varit en mycket vanlig orsak till
ofrivillig barnlöshet. Provrörstekniken har ändrat på det. I dag kan
över 75 procent av alla kvinnor med sjukdomen bli gravida. För kvinnor i
övrigt är siffran inte så mycket högre, omkring 90 procent.
Endometrios beror på att vävnad från livmoderslemhinnan – endometriet
– hamnar på fel plats, oftast i bukhålan nära livmodern.
Livmoderslemhinnan är en ovanlig vävnad, biologiskt anpassad till att
sköta livsviktiga processer under reproduktionen. Efter en menstruation
växer den i tjocklek och bildar ett rikt nät av blodkärl. Förändringen
styrs av hormonet östrogen. Om ett ägg skulle bli befruktat är
livmoderväggen redo att låta det växa fast. Slemhinnan bildar sedan en
del av moderkakan som förser fostret med näring och syre genom hela
graviditeten.
Om det inte blir någon befruktning stryps blodflödet så att
slemhinnans yttersta lager lossnar. Den bortstötta vävnaden lämnar
livmodern tillsammans med menstruationsblödningen, och cykeln startar på
nytt.
En liten del av blödningen kan hamna på avvägar och flöda ut genom
äggledarna till bukhålan. Där brukar immunsystemet städa undan spillet
snabbt och effektivt.
Forskarna tror att endometrios uppstår om vävnadsbitar blir kvar och
bildar kolonier som växer fast på andra organ. Den vilsekomna vävnaden
fortsätter att reagera på östrogen. Kolonierna behöver inte ge några
besvär alls. Men vävnaden kan fästa vid äggstockar, äggledare, tarmar,
urinblåsa och andra organ så att dessa blir inflammerade och får ärr. I
sällsynta fall påminner tillväxten om cancer.
Betydligt vanligare är att vävnaden finns i bukhinnan eller bildar
blodfyllda cystor som ibland gör ont, i synnerhet under menstruationen.
Märkligt nog verkar det inte finnas något direkt samband mellan smärtan
och mängden endometrios. Somliga har mycket vävnad från
livmoderslemhinnan på fel ställen utan att det gör särskilt ont. Andra
har lite, men svåra smärtor. Sjukdomen har många ansikten.
– När jag var fjorton fick jag en tanke: antingen tar jag livet av
mig eller så gör jag något åt det här. Och att ta livet av mig … nä, det
var inte aktuellt, även om jag hade värktabletter så att det räckte och
blev över, säger Elisabet Andersson.
I stället bestämde hon sig för att försöka göra något åt sin
situation, inte bara ligga i sängen dagar i sträck och tänka på smärtan.
Hon började springa. Det var försommar, lillebror Per hjälpte till
som draghjälp. Den första rundan blev bara 200 meter. Efter en månad
klarade hon två kilometer. Sedan dess har hon inte slutat.
– Löpning är mitt sätt att hantera väldigt mycket, inklusive smärta.
Löpning och studier. Trots alla sjukdagar gick det bra i skolan.
Sjutton år gammal började Elisabet läsa molekylärbiologi vid Umeå
universitet. Vid några tillfällen var smärtorna så överväldigande att
hon svimmade. En gång under första terminen hände det under ett besök
hemma i Sundsvall. Hennes pappa tog henne till akuten.
– Där fick jag träffa en gynekolog som sa att det var något
psykosomatiskt, utlöst av att jag hade flyttat hemifrån. Jag blir
förbannad när jag tänker på det, säger Elisabet Andersson. (så klassiskt, M.F)
Även bland läkare finns brister i kunskapen om endometrios. I den
medicinska litteraturen beskrevs sjukdomen första gången år 1921.
Sannolikt har den funnits i alla tider, men kan ha blivit vanligare.
I dagens rika länder får flickor sin första mens tidigare än förr.
Och jämfört med kvinnor under gångna sekel är de äldre när de föder sitt
första barn. Dessutom föder de färre barn och ammar under kortare tid.
Allt detta ökar det sammanlagda antalet menstruationer under livet,
vilket i sin tur anses öka risken för att få endometrios.
Somliga spekulerar över om miljöföroreningar kan ligga bakom fler
fall av sjukdomen. Men det finns inga data om hur andelen som drabbas
har förändrats genom historien. Många får aldrig någon diagnos och
förblir osynliga i statistiken.
Säkert är dock att sjukdomen i dag orsakar lidande bland miljontals kvinnor i alla samhällsgrupper runt om i världen.
Om endometrios drabbat män i stället för kvinnor hade vi haft
mycket större satsningar på vård och forskning. Det är jag övertygad om.
På senare år har uppmärksamheten ökat något, men det skrivs betydligt
mer om andra folksjukdomar. Ett talande tecken på det är att mitt
ordbehandlingsprogram rödmarkerar endometrios som om det vore felstavat.
Ordet saknas i programmets ordlista.
En sökning på endometrios i Forskning & Framstegs arkiv ger bara
en enda träff: en artikel om en kvinna med magsmärtor som i slutänden
visade sig bero på njursten.
De svårtolkade symtomen innebär att kvinnor som söker vård ofta
upplevs som jobbiga, enligt Matts Olovsson, (så upplevde jag att du MATTS tyckte själv när vi var med vår dotter hos dig då det första du sade var till mig genom att ifrågasätta: ÄR DU DIAGNOSiserad ENDOMETRIOS? jag vart så överrumplad så jag sade: VA? han frågade igen samma sak, det var inte på ett ödmjukt sätt utan lätt irriterat: jag frågade om han ville se min tre buksnitt men det ville han tydligen inte, det som störde mig var att vi han inte sätta oss när frågan kom, jag trodde Remissen stod i Evelinas namn, det var ett hemskt besök, men jag hade stökat för mycket med endovården ett bra tag för att överhuvudtaget få hjälp Evelina hade rätt till, läs min krönika här i min blogg så förstår ni. M.F) Risken finns att de får en
felaktig diagnos, till exempel psykologiska besvär, urinvägsinfektion,
känslig tarm – eller ett besked om att ”det är så det är att vara
kvinna”. (Risken är även att man kan få DIAGNOSEN ENDOMETRIOS men 6 månader efter som hos Matts, först hade hon en typisk Endometrios när hans elev var delaktig men när hon gick hade Evelina inte Endometrios alls, detta JOJO hit och dit och fram och tillbaka. Det var då vi åkte till Aten månaden efter till en Grekisk Professor i Gynekologi specialiserad i England i ca: 5 år på Endometrios, som alla vet har England kommit längre än Sverige i allt. Googla bara Manifestation England så förstår man, vad jag ville säga med det så var Evelina FULL av endometrios och en massa annat smått och gott. Vi får alltid med DVD hem efter varje op. M.F)
Elisabet Andersson höll på att ge upp. Hon berättade för sina
föräldrar att hon tänkte hoppa av från universitetet, trots att det var
hennes stora dröm att bli forskare. Då letade de upp en annan gynekolog.
Han sa att det förmodligen var endometrios, och att han skulle göra en operation för att kolla.
Operationen gav klart besked. Efter åtta år fick hon äntligen veta
vad problemen berodde på. Det är precis så lång tid som det i genomsnitt
tar innan en patient med sjukdomen får sin diagnos.
Det överlägset bästa sättet att ställa diagnosen är att göra en
titthålsundersökning, så kallad laparoskopi. Det är en ganska omfattande
procedur som kräver narkos, vilket alltid innebär en viss risk för
patienten. Komplikationer kan också uppstå på grund av blödningar och
infektioner. Därför vore det bra med ett enklare test, till exempel ett
blodprov.
Det är känt att endometrios är vanligare i vissa familjer än i andra.
Både Elisabet Anderssons mamma och mormor hade svåra smärtor i samband
med sina månatliga blödningar. (Även jag, Evelinas Mamma, hur många gånger jag informerade läkare på Evelinas besök, även Evelina på sina ensamma besök, i alla år utan en enda NOTIS från Gyn Läkarna. Det är något Evelina kan vara mkt arg på när hon har som ondast, att veta att de fick så många vinkar från oss utan att bry sig för då hade hennes endo inte varit så lång gången när hon fick diagnosen 2013 med orden, du kan inte bli mamma. M.F)
Under de senaste åren har genforskare hittat sju områden i människans
arvsmassa som påverkar risken att få sjukdomen. Men en stor
tvillingstudie visar att ärftliga faktorer bara kan förklara ungefär
hälften av olika människors risk för att drabbas av endometrios. Det
betyder att ett enkelt gentest knappast räcker som diagnosmetod.
Ett alternativ är att kartlägga molekyler som reglerar genernas
aktivitet, så kallat mikro-rna, i vävnadsprover och blod. Det finns
tusentals olika sådana molekyler i kroppens alla celler, och några av
dem har samband med endometrios. Amelie Fassbender, molekylärbiolog vid
Katholieke Universiteit Leuven i Belgien, hoppas att det ska leda till
att man med ett enkelt blodprov kan avgöra om en kvinna har endometrios.
Jag tror absolut att det kan fungera. Det är därför jag håller på. Men det kommer att ta några år, säger hon.
En annan metod går ut på att mäta halterna av vissa proteiner i
blodet. Amelie Fassbender och hennes medarbetare har studerat fyra
proteiner i blodprover från kvinnor med och utan endometrios. Testet har
en klar koppling till sjukdomen, men en utvärdering visar att det måste
bli mer pålitligt för att fungera i praktiken. Forskarna hoppas lösa
problemet genom att ta med fler proteiner i testet.
En svårighet i arbetet med att utveckla ett blodprov är att halterna
av de ämnen som analyseras sannolikt påverkas av kvinnans hormoncykel.
Därför är det viktigt att ta blodprover från exakt samma fas av cykeln
från alla kvinnor som ingår i studierna.
Trots den invecklade biologin har läkemedelsbolag nu börjat intressera sig för att utveckla tester.
De hör av sig och vill samarbeta. Det är ett bra tecken, säger Amelie Fassbender.
Ett fungerande blodprov skulle öka patienternas chanser att snabbt få
vård. Tidig behandling hjälper mot smärtan och kan hindra
endometrios-kolonierna från att utvecklas. Det är en vinst för både
kvinnan och samhället. Sjukskrivningar, sjukhusbesök, minskad produktion
och andra kostnader uppgår till ungefär 90000 kronor per år och
patient, enligt en sammanställning som använder för att
övertyga politiker om att de måste satsa mer pengar på vård av kvinnor
med endometrios. Både kirurgi och läkemedel minskar besvären.
I samband med en titthålsundersökning brukar kirurger försöka ta bort
cystor och frilägga organ som kan ha växt ihop. Det brukar hjälpa, men
det händer att smärtorna kommer tillbaka.
Dagens behandlingar med läkemedel liknar en trappa med tre steg. På
den lägsta nivån är biverkningarna minst. Där finns vanliga p-piller som
tas utan uppehåll, eventuellt i kombination med en hormonspiral. Det
leder i ungefär hälften av fallen till att kvinnan helt slipper sina
blödningar. (OBS! min fråga är: forskas det även för de som har APC / Endometrios? de kan ju inte äta ex, P-piller. Jag vet att läkare läser min blogg, svara gärna. M.F)
Om inte det hjälper, brukar han skriva ut tabletter med
gulkroppshormon i relativt höga doser för att direkt påverka
sjukdomshärdarna, och dessutom få menstruationerna att upphöra. Bland
biverkningarna finns huvudvärk, viktökning och nedstämdhet.
Det tredje alternativet är sprutor eller nässprej med ett hormon som
påverkar hypofysen, som i sin tur skruvar ner kroppens tillverkning av
östrogen. Elisabet Anderssons läkare läste om behandlingen redan innan
den var i allmänt bruk och frågade om hon ville prova. Hon tackade ja.
(Evelina svarar jättebra på Zynarela men efter senaste op i Aten förra månaden, där Dr. G klippte bort nervtrådarna, fick Evelina arvekap efteråt, likvärdig Enantonsprutan hon fick här i Sverige ett par ggr efter diagnosen 2013 som hon vart så sjuk av, mest psyksiskt, var det värsta jag sett, hon vart plockig och en massa annat otäckt. Arvekapen sitter i ca:3 månader men hon känner när den avtar och då skall hon påbörja ta Zynarelan igen. Den använde även jag och svarade väldigt bra på den. M.F)
Det var det bästa beslutet någonsin i hela mitt liv, säger hon.
Medicinen hade mycket god effekt på smärtorna, men kroppen hamnar i
något som motsvarar ett tidigt klimakterium. Värmevallningar,
illamående, humörsvängningar, minskad sexlust och torra slemhinnor är
vanliga biverkningar. För Elisabet Andersson var det jobbigt i början,
men i dag finns bara illamåendet och lite yr. Jämfört med smärtan när det var som värst är det ingenting, säger hon.
Gemensamt för dagens mediciner är att de på olika sätt hämmar
äggstockarnas tillverkning av östrogen, vilket leder till infertilitet.
Enda chansen att bli gravid är att göra ett uppehåll i behandlingen,
vilket innebär att symtomen kommer tillbaka – för somliga även smärtor
vid samlag.
Men forskning pågår om andra typer av läkemedel. Benita
Katzenellenbogen, professor i fysiologi vid University of Illinois i
USA, leder en forskargrupp som i stället har utvecklat ett nytt sätt att
blockera cellernas receptorer för kroppens östrogensignaler.
Koncentrationen av sådana receptorer är högre i den vilsekomna vävnaden
än i den som finns kvar på sin rätta plats i livmodern. Det betyder att
behandlingen i första hand riktar sig mot de sjukdomsalstrande
kolonierna. Äggstockarna fortsätter att producera östrogen och fungera
som vanligt.
– Än så länge har vi bara gjort försök med möss. Vi ser inga
uppenbara biverkningar. Mössen ser friska ut, fortplantar sig normalt
och får friska ungar, säger Benita Katzenellenbogen.
De experimentella medicinerna krymper kolonierna av endometrievävnad hos mushonor, enligt en rapport i tidskriften Science Translational Medicine.
Och behandlingen hindrar blodkärl och nervceller från att tränga in i
nya kolonier, vilket enligt forskarna borde hindra dessa från att växa
och göra ont.
Men så här långt ser det lovande ut, absolut något att följa upp.
Just nu förbereder han kliniska tester med ett preparat som redan
används i abortpiller. Tidigare försök har visat på goda effekter på
endometrios, men vissa kvinnor får biverkningar på grund av att
livmoderslemhinnan börjar växa.
Elisabet Andersson följer noga de senaste rönen om endometrios. I dag
är hon själv forskare; drömmen gick i uppfyllelse. Hon arbetar på
Karolinska institutet med att kartlägga hur stamceller bildar olika
typer av nervceller. Att inte forska om endometrios är ett medvetet
beslut.
– Det är ren självbevarelsedrift. Jag vill inte att jobb och privatliv ska flyta ihop för mycket, säger hon.