Endometrios är en kronisk autoimmun sjukdom
som innebär att livmoderslemhinna som normalt bara finns inne i
livmodern kan även växa och spridas utanför på så som äggstockar,
äggledare, bukvägg eller även ibland på utsidan av livmodern, men också
på urinblåsan och tarm. Idag räknar man med att 5-10 procent av alla
kvinnor i fertil ålder uppskattas vara drabbade av endometrios. Detta
innebär att var 10:e kvinna har endometrios och 200 000 kvinnor i
Sverige har endometrios. Endometrios är en mycket vanlig sjukdom och det
finns läkare som därför kallar endometrios för en folksjukdom för att
den är så vanlig.
Ordet endometrios kommer ifrån de grekiska orden endo (invändig),
metra (livmoder), osis (sjukdom). Livmoderns insida är klädd med
endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet
som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det
händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och
äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som
hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar
kronisk inflammation i buken- det är detta som är endometrios.
Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i
livmodermuskulaturen (heter då adenomyosis) eller på
uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen).
Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, i ljumskarna, på
urinblåsan och diafragman. I sällsynta fall har endometrios hittats
långt ifrån livmodern, tex i lungor och hjärna. Slemhinnan kapslas in
och bildar cystor. En endometrioscysta kan variera i storlek – de kan
vara från mikroskopisk storlek till knytnävsstora. I vissa sällsynta
fall lever endometriosen sitt eget liv och bildar livmoderslemhinna på
helt nya ställen, bland annat har nya endometrioshärdar påträffats i ärr
efter operationer. Endometrios leder ofta till svåra livslånga smärtor.
Hur får man endometrios?
Idag vet man ingen orsak till varför man får sjukdomen. En ärftlig
disposition finns och endometrios är vanligare hos döttrar till en
kvinna som har endometrios.
Symptom
Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta.
Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll,
medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan
sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer,
men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla
kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida. En vida
spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta
är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om
deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen
inte hunnit få så stor utbredning. En annan myt är att sjukdomen
försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa
kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de
fått barn. Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker
hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett
sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet
som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal. En del drabbade
uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid
urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta
även i samband med premenstruella besvär.
Symptom kan vara:
- Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
- Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
- Samlagssmärta
- Smärta vid användning av tex. tampong
- Smärta i korsryggen och ut i benen
- Smärta när man kissar eller har avföring
- Förstoppning och/eller diarré
- Trötthet, utmattning
- Feber
- Infektionskänslighet
- Ofrivillig barnlöshet
- Depression
Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och
man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som
inte står här ovan. Man kan även ha dessa symtom utan att ha
endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor,
och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos-
genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år. Sjukdomen
går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till
varierande smärttillstånd, trötthet samt eventuell infertilitet.
Smärta
Smärtan endometriosen medför är för de flesta endometriospatienter det mest besvärande symptomet på sjukdomen.
Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen
eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt
aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som framkallar
smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas
hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.
Behandling
Ofta sätts en diagnos via en så kallad titthålsoperation. Sjukdomen går inte att bota,
bara att lindra. I riktigt svåra fall kan livmodern behöva avlägsnas,
men i de flesta fall ges bara lindring, i form av starkare
smärtstillande medel som till exempel starkare doser av naproxen
och/eller opioidpreparat/morfinderivat som till exempel kodein (verksam
substans i till exempel Citodon, Panocod) och tramadol (Tiparol,
Tradolan) eller dextropropoxifen (Dexofen). I riktigt svåra fall kan
ännu starkare opioider, till exempel morfin, ketobemidon (Ketogan),
metadon, buprenorfin (Temgesic) med mera övervägas. P-piller har även
visat sig kunna minska smärtan för vissa, men för andra patienter har
p-pillerbehandlingen motsatt verkan. Somliga antidepressiva medel av
tricyklisk typ (TCA), till exempel amitriptylin (Tryptizol) och
klomipramin (Anafranil) kan ha effekt genom att på ej ännu ordentligt
dokumenterad väg blockera smärtsignalerna.
En annan metod är att använda danazol, som försätter patienten i
klimakteriet på kemisk väg för att på så sätt kunna ”svälta ut”
livmodervävnaden, men denna metod fungerar inte på alla patienter
eftersom det är stor risk att härdarna växer tillbaka när behandlingen
avslutats. Behandlingen passar heller inte för personer med anlag för
blodpropp eller stroke utan kan rent av vara farlig hos dessa.
Källa: Wikipedia, 1177 Vårdguiden ///
http://www.expressen.se/halsoliv/kronikorer/anna-basen/anna-basen-ett-helvete-av-vark/
Bra skrivet! Det är inte klokt att läkare bara skriver ut mer och mer mediciner som bara förstör för patienten i slutändan. Det ska bli intressant att höra hennes svar. Kontakta gärna mig om du vill, då jag har liknande erfarenhet.