Idag har saknaden varit så stor

Mamma & Herkules

Herkules vår älskade, finaste vän. Den 25 Juni är det hela 5 månader sedan

du somnade in, du blev hela 102 Hundår.

Vi kunde inte skiljas ifrån dig

`så Herkules` du finns i denna lilla fina urnan  


här inne hos oss, i värmen, du frös så dant den sista tiden

vi förstod att det var ngt på gång

men du verkade så pigg hos veterinären halvåret innan

trots din gloukon (tror det stavas så)

Du hoppade över dräneringen på morgonrastningen som vanligt

som om du var hur pigg som helst

men på kvällen ramlade du bara ihop

vi förstod då att nu är det dags, du fick ligga

i min famn i en filt i soffan, jag somnade till flera ggr

men jag ville ha dig hos mig, nära mig

och Evelina satt bredvid oss hela kvällen tills vi skulle sova

då bäddade vi ned dig i min mans sida av vår säng

(han var på Tj-resa)

vi vakade hela natten genom att hålla dina tassar

Jag somnade till men Evelina vakade hela natten

hon höll din tass, du hade försökt resa dig upp

men du hade snabbt fallit ihop igen.

Din lilla kropp var slut.

Vi tror du passade på att lämna oss medan vi redan hade sorg

för att inte göra det svårare för oss lite längre fram.

Mina tårar bara rinner nu när jag tänker på er,

alla vackra minnen vi skapade tillsammans,

mitt hjärta läker nog aldrig.

Älskade Mamma, du somnade in 4 dgr innan.

Jag trodde inte jag skulle klara av sorgen

för er båda samtidigt men det går.

Känner bara mkt ilska, det är väl så sorg ser ut.

Idag har det varit en väldigt svår sorgedag.

Saknar och älskar er.

Vi syns, det gör vi.