Det märkliga är att vi inte heller träffat någon som Dr i Aten, så som vår dotter mår idag har vi inte sett henne må på så herrans många år. Varför säger läkarna hela tiden här att man inte bli bättre efter en Op? Visst! Endometrios är kronisk, men sköter Läkarna det dem skall under en EndoOperation, vet hur man opererar varje endopatient, så slipper man värk efteråt i ett par år, läste upp till 5 år, en del mindre, en del inte alls och på några läks den ut. Om det stämmer vet jag inte, men om det ligger något i det, är inte det rimligt då att lägga ut pengar i landstingen på oss om det nu skulle stämma? För vår dotters del stämmer det ju, efter hennes Op utomlands. Vi får under den tiden återhämta oss både fysiskt och psykiskt, känna hur det är att kunna jobb och leva och kunna planera, festa och fika med sina vänner, vara med sin fam på stora sammankomster. SLIPPA ta en massa mediciner som dem stoppar i oss för man TROR och CHANSAR att det kan kanske hjälpa, samtidigt förstöra andra organ som man kan få problem med som ex njurarna. MEN VI ENDOkvinnor är inte värda det i Sverige. Jag vill understryka ATT DET  Säkert finns SOLSKENSHISTORIER av lyckade Operationer, det tvivlar jag inte på och fullträffar Gynläkare gör, men vart finns de historierna? Det borde komma fram i ljuset det med för det är lätt att berätta dem dåliga då man mår så dåligt i sin utsatthet och har ingen att prata med, men i det stora hela, när man läser alla inlägg i trådar, i olika Endometrios sidor "som fb" där läser man om och om igen samma gamla visa från person till person. Jag är säkert en pain in the ass, för många som jobbar i Endovården, det handlar inte om att klaga på läkare, JAG klagar på den dåliga Endometriosvård vi har i Sverige, efter att jag läser hur långt dem kommit som i ex, England, USA, Danmark. Vi borde få veta vilka Svenska Läkare som får åka på WES kongresserna, om det finns några som åker dit alls, så vi får känna hopp om att det faktiskt händer ngt. Vi borde få bli upplysta på vad dem lär sig, som dem kan ta med sig inom sitt specialist område, och det säger jag, våra få specialister i Sverige har säkert hjälp många men den specialist vi fick åka lång till, med en Remissväntan som hette duga, han var i vår dotters fall inte specialist, då han förnekade att hon hade Endometrios, som en annan läkare ett halvår innan konstaterat efter Op, att hon hade, den svåraste graden Endometrios. Jag vet inte om man motarbetade oss i det mötet neg, eftersom jag var nog så krävande dem sista tre åren, innan vi gav upp och åkte utomlands för Op. Jag tror inte vår dotter hade levt idag om vi inte tagit det beslutet att finna specialistvård någon annan stans. Är man 26 år som hon var då så skall man inte väga 42.5kg och ingen verkade bry sig. Om dem sett vad vi hade här hemma, om de någonsin visste hur vi kämpade alla tre, för hennes liv med dessa smärtor och hennes panik över att hon inte fick hjälp någonstans, utan dörrar som slängdes inför hennes ansikte, så borde dem skämmas. Jag och min man vårdade, vem var vi att vårda. Jag vet inte hur många instanser jag pratat med. Jag har varit så sliten många ggr, till slut vart jag själv deprimerad en tid, det sista året visste jag och min man inte vad som skulle hjälpa. För det skall ni veta, vi har varit ödmjuka de första åren i möten med läkarna, sedan bedjande efter en tid, sedan vansinniga av maktlöshet och det finns inte någon gång som vi fått ngn som helst hjälp utan bara nonchalans. När vi har läst journalerna har jag nämnts. Jag kräver en bättre sjukvård av Endometrios i Sverige, för alla som har sjukdomen och som misstänks ha sjukdomen och för dem som komma skall lida av den. Det är inte en dag för tidigt att börja nu och det ligger först och främst på Riksdagens bord och våra Landstingspolitikers, som både hör och ser MEN DET KOSTAR OCH KOMMER KOSTA OM MAN I SVERIGE TAR SITT ENDOMETRIOSANSVAR........